Det här med bröllop trodde jag aldrig riktigt var min grej. Kanske för att jag inte trodde någon skulle fria, kanske för att min mamma är omgift för andra gången, pappa för tredje, farfar för andra och mormor för tredje. Statistiken i min familj är väl sådär kan man lugnt säga. Även om jag tror att det finns hopp, funkar det inte första gången så kan det mycket väl gå vägen andra eller till och med tredje gången!

En f.d kollega uttalade vid ett tillfälle att man inte längre gifter sig för livet ”utanför en överskådlig tidsperiod, kanske 8-10 år”. Jag är romantisk nog att hoppas på ett lite längre tidsperspektiv än så, och tillräckligt krass för att inse att det kommer krävas en del arbete av båda på vägen.

Nyktert tycker jag att det är kul med ett projekt ihop – w2007. Det extra, speciella bandet mellan mig och L aktiverades redan vid frieriet. Det lagliga och religiösa sker nästa år. Fortfarande behagligt långt borta är de praktiska bestyren…