Den första September tjugohundrasju

Ja, var börjar man? Efter mer än ett års planering, 9 kilo minus på vågen och jag vet inte hur många turer till posten för att hämta Ebayade paket var det äntligen dags för Dagen D! Veckan innan bröllopet var verkligen anti klimax; allt skulle sista-minuten-fixas med trycksaker och logistik, samtidigt blir jag magsjuk. Rekommenderas inte! De där sista powerwalksen var bara att glömma. Nerver kan ni undra, men icke, jag kände mig som Zen själv. Men när magen fortfarande inte var glad på torsdagen började jag bli rätt stressad.. Ett par liter pro-viva senare kändes det äntligen som att alla bakterier var där de skulle. Men, till saken; jag har försökt göra en sammanfattning av Dagen D, kanske världens längsta blogg-inlägg?, och bilder kommer snart😀

Torsdag
L och jag anlände till Thorskog redan på torsdagen för att samla oss inför bröllopet. Rekommenderas! Nu låter det här hur lugnt och skönt som helst, men dagen hade spenderats med frisörbesök, en sista koll på brudbukett/tärnbukett/corsage/näbb-krans, jakt på tryckeri för de sista sakerna (well, nästan allt för att vara ärlig) och en snabb kaffe med min pappa. L hann dessutom splea golf med sin syster på något magiskt vis.

Efter många om och men anlände vi till Thorskogs slott. Vi åt en delikat middag, badade ensamma i de vedeldade karen och sov kungligt i sviten Linné. Att komma till platsen man ska gifta sig på några dagar innan är verkligen att rekommendera! En kväll att vara ensamma innan gäster anländer och att kunna reflektera om vilka vi är, hur vi ser på framtiden tillsammans och vad vi var på väg att göra. Allt i vedeldade kar under stjärnorna. Japp, om inte det är romantiskt så…

Fredag
Frukost till rummet. Lyx! Fortfarande var det en tusen och en saker kvar, och inte mycket tid återstod…

Efter lunch började de första gästerna anlända, och klockan halv fyra var det dags för kyrkorepetition. Vi testade att tåga in med tärnor, utan näbb, med bestman och lyssnade sedan på Thomas, organisten Elvira och den fantastiska kören. Det var väääldigt pirrigt, men kändes fantastiskt.
På kvällen åt vi och de närmaste i bröllopsföljet en toppenbuffé i Jägarsalen. Tärnorna och jag hade hår- och makegenomgång innan det var dags för vedeldade kar igen🙂

Min MOH och jag sov i samma rum och L sov i annat. Natten var orolig och jag tror faktiskt att jag såg ett spöke.. i dimman över den lilla pitch- och puttingbanan såg jag en sak, men jag blev inte rädd, utan snarare tryggare. Hur konstigt var inte det? Och ja, jag var helt nykter!

Lördag
Så var det ÄNTLIGEN bröllopsmorgon! Underbar morgon med tidig höstkyla i luften och vacker dagg och dimma över gräsmattorna. Vi duschade och åt frukostbuffé. Mina tärnor och jag låste in oss i rum Miriam där all världens smink- och hårprylar låg uppradade. Frisör-Ulla började ordna med blivande svärmor, och jag lade primer och makeup-bas innan min sötaste maskör-tärna Anna tog vid.

Anna hann dessutom med att ordna alla tärnornas hår, nästan alla tärnornas make och samtidigt ge mig sin odelade uppmärksamhet, det är vad jag kallar multitasking.. Sedan gick allt av bara farten; Ulla gjorde mammas hår, mitt hår, klädde på mig allt och Anna duttade och fixade. Just det, goda sopp-lunchen hann vi också med! (och lite smygrökning på balkongen..)

Pirr i magen när en gammal vacker Bentley från 1962 kom och hämtade mig, Anna och Ellen. Magiskt att sitta i bilen på väg till ett av livets viktigaste ögonblick, med två av sina bästa vänner och se ut över underbara sol-moln! iPoden åkte fram, och Apoptygma Berzerk var med mina nerver🙂

Framför kyrkan står L, bestman, näbb och mina andra tärnor och väntar. Plötsligt står vi i vapenrummet, plötsligt börjar klockringningen och sedan är det vi som sakta skrider uppför altargången. Magiskt. Kristin, vår underbara präst, ler mot oss och utstrålar glädjefyllt lugn. Ceremonin kan börja…

Psalm, läsning av L’s syster, läsning av Kristin och solosång av Thomas ackompajnerat av kören. Jag fnittrade, L skakade. Tänkte “nu kommer han svimma” men icke då. En mäktig känsla i kyrkan, och en kärlek och en värme som bara 82 personer som utstrålar glädje kan skapa. När Thomas började sjunga hördes sniffanden från blivande mannen, och sedan bröt det loss. Det var kvinnor som grät, barn, män. Jag försökte djupandas (annars hade nog mascaran aldrig hämtat sig) och blev styrkt och glad. Allt var helt enkelt underbart. Efteråt smet vi upp på läktaren och pussades medans alla tågade ut till körens “Caravan of love”. Väl ute mötes vi av ett ton ris och vita duvor släpptes upp. Sedan började gratulations- och kramkalaset. Alla var där. Och några till. Fantastiskt.

Efter en sväng upp till hemlig plats för fotografering kom vi till tillbaka till Thorskog. Applåder, sabrering och såpbubblor väntade oss. Vi fotograferade oss i alla möjliga tänkbara konstellationer; jag och mamma, L och bestman, jag och tärnor osv osv In i Orangeriet och ett helt ljuvligt dukat bord med de mest fantastiska blommor. Vi hade som bekant tema i vitt, svart och créme-färg, och det var genomgående i dekorationer och blommor. (Lovar, så snart alla bilder kommit från fotografen ska vi lägga upp!) Det är en obeskrivlig känsla att äta det godaste, dricka underbara viner, höra de mest fantastiska tal avlösa varandra och se sin familj och alla sina vänner sitta tillsammans.

Middag efterföljdes av pralinbuffé, kaffe och senare tårta och champagne innan dansen tog vid (tror inte jag behöver gå in närmare på den efter föregående inlägg…). Bröllopsvalsen (Somewhere over the rainbow med Kylie Minouge) var lite knyckig men jag tror publiken fick sitt lystmäte med vårt, som kvällspressen så populärt kallar det, dödslyft…

Innan bröllopet fick vi höra att någonting alltid går på annat sätt än man tänkt sig. Vi resonerade så, att om man planerar så långt och gott man kan, har vi i alla fall gjort vårt absoluta bästa, och kan inte råda över yttre omständigheter. Vi hade inte behövt oroa oss trots från början höga förväntningar; allt gick inte enligt plan, det var över förväntan att det knappast var sant. Bröllopet var underbart, middagen fantastisk och dansen superkul.

Vi är så tacksamma över alla våra fantastiska familjer och vänner, och är kärare än någonsin😀

Foto på U + L: Paulina Westerlind

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: