Så, vad det värt det? Alla timmar av surfande, rekognocerande, diskuterande, planerande? Ja. Jajajaja. Och flera gånger om. Det var den bästa dagen och vi är fortfarande löjligt nykära. Maken tror att han måste dölja det, för att gå omkring och le så brett så länge i Stockholms innerstad kan orsaka både det ena och det andra.

Och jag lovar fortfarande en summering. Men, att komma hem till en lägenhet i återuppståndelse tar sin energi. Snart. Promise.

(om ni hittat mig på Facebook har flera festdeltagare lagt upp bilder. De var så snabba att jag undrar om de bloggade upp dem med hjälp av mobilen straxt efter frukost i söndags…)