Det finns böcker, och så finns det filmatiseringar. The Beach och Hellblazer vs Constantine för att välja några. Och så finns det The devil wears Prada. I de flesta fall blir en underbar bokupplevelse inte riktigt vad man tänkt sig, i några fall till och med en ren katastrof. Så inte fallet i TDWP. Efter viss justering i tid och handling för att passa ett visuellt format blir resultatet en strålande chick-flick, ett tidstroget reportage om en något förvanskad tillvaro och två timmars ren och skär underhållning. Om du vill ha ett leende på läpparna och inte de djupa analyserna vet du nu vilken film du ska se i helgen.

Och ja, nu vet jag också vilken klänning det blir. För efter två timmars förspel av glamour och couture kan jag inte längre ens överväga att köpa en klänning off the rack. Petite mains, gör er redo!